Gud, vilken speciell bok! Jag är fortfarande inte riktigt säker på att jag förstår den till hundra procent faktiskt.
Älskade Aprilhäxan och har ju enbart hört fantastiska saker om Jag heter inte Mirjam, så som så ofta var det en självklarhet att denna skulle få följa med hem häromhelgen.
Mary är biståndsminister. Marie sitter på Hinseberg för mord. MaryMarie vet inte vem hon är.
När hennes make hittas halvnaken med bruten nacke i en östeuropeisk stad kallas MaryMarie, hans hustru, dit. Hon vet inte själv om hon heter Mary eller Marie då hennes föräldrar kallat henne för båda. Och hon vet definitivt inte vem hon är. Vid sjukbädden försöker hon reda ut vad som egentligen hänt. Är det hon som mördat sin man?
Efter sju år vet hon fortfarande inte säkert om hon suttit i fängelse eller arbetat i regeringen.
Drog hon ur kontakten till respiratorn… eller inte?
Med i båda berättelserna finns vänner från längesedan, samt maken Sverkers syster och hennes man.
Så – man får tänka till! Och det är inte helt lätt mitt i natten, så jag vet inte, jag kanske borde bläddra igenom den igen vid tillfälle. Jag rekommenderar den absolut, men kanske rekommenderar jag den när man är pigg och alert snarare än 4 på morgonen 😉
Stories from the city, stories from the sea 