Ja, det tog tid innan jag tog itu med denna – främst då för att den inte finns i pocket ännu och jag bara inte kan tillåta mig att lägga flera hundra på en inbunden bok. Men, tack vare enligt O använder jag nu E2Go i en månad och Gone girl var – självklart – först ut.
Och ååååh, vilken ROMAN!
Jag älskar när man blir överbevisad, på ett eller annat sätt, när det gäller litteratur. Det kan vara att man gillar något som man inte trodde att man skulle tycka om – eller när man helt enkelt ändrar uppfattning om karaktärer trots att man liksom läst halva boken.
I alla fall.
På Nick och Amys femåriga bröllopsdag försvinner Amy spårlöst. Det finns starka tecken på strid i hemmet och hon har inte tagit med sig sådant man väntat sig. Varannat kapitel berättas av Amy, främst i form av retrospektiva dagboksinlägg från kurtisering och äktenskap, varannat av Nick på vanlig prosa.
De har levt sitt liv som mediakids i NYC, men när finanskrisen slår till och Amys trust fund tar slut har de inget val annat än att flytta till Nicks hemstad i Missouri, där hans mor blivit mycket sjuk, hans far är svårt dement och han startar en bar tillsammans med systern Margo… som Amy aldrig blivit särskilt god vän med. Amy avskyr ALLT med Missouri.
Nick berättar alltså sin historia om mediecirkusen som följer på Amys försvinnande, Amys dagboksanteckningar börjar från första mötet, och när de två ligger väldigt nära varann tidsmässigt kommer jättetwisten August.
Detta är en helt otrolig roman och jag förstår sannerligen varför den fått så mycket uppmärksamhet. Den är nämligen helt enkelt strålande bra, spännande, skrämmande, övertygande och så fantastiskt fängslande. Jag är inte helt övertygad om att detta med e-böcker är min grej så länge jag läser på telefonen, det är jag inte, men konceptet är ju fantastiskt.
Som exempel läser jag just nu Femtio nyanser av honom av E L James, och den är så gräsligt dålig att jag hade sparkat mig själv om jag hade lagt ner några pengar på den 😉 Men, som med en del annat vill jag bilda mig en egen uppfattning om populärkultur och det kan jag ju bara göra genom att prova själv! Fast jag ser inte fram emot att skriva om den.
Stories from the city, stories from the sea 