Föll pladask för dessa två systrars debutroman förra året, Någon sorts frid, och blev väldigt nöjd när jag hittade Bittrare än döden i pockethyllan på loppisen.
Och de levererar ännu en gång. Ännu en gång har de dessutom lyckats med konststycket att skriva ”hälften var” utan att man märker några skarvar eller att det blir knackigt. Tvärtom är allt genomtänkt och väl researchat – det märks att Träff är psykolog, det är inget hafsigt med personporträtten.
Huvudpersonerna är desamma – bästa vännerna Siri och Aina jobbar ihop på sin privata psykologmottagning, tillsammans med den äldre kollegan Sven. Studiekamraten Vijay, professor i forensisk psykologi ber de två väninnorna att hjälpa honom med ett forskningsprojekt som går ut på att kvinnor som utsatts för våld ska träffas i en sorts självhjälpsgrupp, ledd av Siri och Aina.
Någonstans i Stockholm bevittnar femåriga Tilde hur hennes mamma blir brutalt misshandlad till döds. Hon hittas av en ung kille som delar ut reklam, där hon sitter och ritar under köksbordet.
Och samtidigt följer vi en ung killes utveckling genom noteringar från BVC, förskola, skola, BUP och så vidare. Vem är han? Siri är tillsammans med toyboy-polisen Markus, men vet inte om hon ska våga ge sig hän åt kärleken, som skapat så mycket hemskheter.
Och hur sjutton hänger allt detta ihop?
Det är bra, spännande och stilsäkert. Jag var jättetrött mot slutet men det var helt omöjligt att inte läsa klart när man kommit så nära slutet.
Stories from the city, stories from the sea 