Håkan, hyfs och hjälpsamhet

Detta är faktiskt lite smågalet. Fast häftigt också. På något vis. 

 

Jag funderade när jag satt i Brunnsparken för ett par timmar sedan – om jag någonsin gjort något ens i närheten av något sådant inför en konsert och svaret är ett definitivt nej. Ett par år, sisådär 2003-2005, gick jag på massor av konserter – både små som skitstora – men jag har absolut aldrig köat i en vecka. Den största jag har varit på kan vara Green Day och då köpte vi liksom biljetterna någon timme före dörrarna öppnades. 

 

I och för sig har jag väl aldrig lockats av att stå längst fram ändå, har aldrig varit sådär döförtjust i att knô i stora folksamlingar, men ändå? Jag menar, snacka om dedication när man köar i en vecka för att stå längst fram på Ullevi. 

 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir fantastiskt roligt för alla som är där ikväll. Och jag hoppas av hela mitt hjärrta att det inte blir en massa skador och klämningar och svimningar och sånt. Jag mår illa bara jag tänker på det. Det är varmt ute idag och som mamma sa förut, det blir som en smältugn inne på Ullevi, det är ju som en stor grop. Hoppas att åskådarna har fått lov att ta med sig vatten in på arenan. 

 

Ha en underbar kväll, ni som är där! Inte för att ni ser det nu ändå, men you know. Ta hand om er och dom nära er och om någon ser ut att må dåligt eller på väg att ramla eller något så ta ert ansvar och hjälp till. Det är alltid viktigast. 

 

</predikan>