Jag har alltid tyckt att James Blunt är dötråkig – jag brukar söka efter energi i musik, och det är ju det sista man hittar i You’re beautiful och Goodbye my lover – båda får mig att stänga av radion med bryskt pekfinger.
Men. Bonfire heart. Jag har varit lite ambivalent till den, men hörde den i bilen i förmiddags och det är ju faktiskt en ganska bra låt. Och energin har kommit! Bakgrundsmusiken, eller vad man ska kalla det, till refrängen har riktig sisu.
Känner mig väldigt chockad över detta – nästan lika chockad som när jag upptäckte att jag älskade Viva la vida av Coldplay – ännu ett band som jag tyckte var så fruktansvärt tråkiga tills den kom. Av samma anledning, tror jag, för den är det ju också underliggande energi i.
Det är roligt att överbevisa sig själv. Det händer oftare och oftare ju äldre jag blir, märker jag.
Stories from the city, stories from the sea 