Jag behöver ju inte gå in på allt det där som jag tjatar om varje gång jag har läst en gammal klassisk deckare, så… jag gör inte det.
Farlig fåfänga är den första av Trenters romaner där Harry Friberg fungerar som huvudperson och berättare (tyvärr utan Vesper Johnson). Av en slump träffar han en gammal skolkamrat på krogen, Paul Groth, som nu är en framstående konstnär. Groth bjuder med Friberg till galleriet Exklusiv Konst, där han skall hålla vernissage dagen där på. Men medan de befinner sig där skärs ett porträtt av en vacker mörk ung kvinna sönder.
Friberg som äger sin egen fotoateljé, blir tvungen att åka till Göteborg på ett jobb då en av hans assistenter blivit inkallad (ni hör!). När han återkommer till Stockholm har Groth gjort stor succé, och Friberg inbjuds till att fira en sen supé hos Groth på Fåfängan, där han bor med sin åldriga mor och yngre syster Lena. Friberg minns plötsligt en bal för femton år sedan där han dansat med Lena…
Det finns flera excentriska personer på festen och den når sin kulmen när värden själv störtar till sin död utför ett stup… men snubblade han? Eller hur kan detta ha gått till?
Friberg, något av en úbermensch när det gäller att lägga märke till småsaker, kastar sig förstås in i fallet. Man får redan nu en beskrivning av hur Fribergs karaktär utvecklas – det äts tjusigt på fina krogar och dricks mycket vino rosso och gin och tonics mitt på blanka förmiddagen. Och så badar han förstås. Det är oerhört charmigt alltsammans. Särskilt charmigt är att ett par som figurerar i historien heter Motell i efternamn.
Upplösningen är spännande och välskriven, repstumparna knyts ihop på ett skickligt vis och det är allt som allt en trevlig, puttrig deckare. Jag fortsätter med Trentersarna som står i bokhyllan!
Stories from the city, stories from the sea 