Jag kan verkligen inte förklara vad som fick mig att plocka upp just denna boken häromnatten. Jättekonstigt. Skyller på febern och att den stod i hyllan närmast sängen…
För det går ju inte att ta dessa böckerna på allvar längre. Visst måste man vara källkritisk, men när Monica Antonsson har klara bevis svart på vitt att det mesta bara är hittepå blir vissa delar faktiskt skrattretande. Vissa delar är ju sanna förstås, men knappast de ”allvarliga”.
Detta som kändes som en så stark historia och skakade hela Sverige i fundamenten är så tydligt ljug och visst kan man slå ihjäl ett par timmar med den – likaså Asyl – men man får allt vara lite kritisk.
Vilket jag är, och jag gissar att denna kommer att hamna på loppisen snart. Så är det med det.
Stories from the city, stories from the sea 