Jag tror såhär – jag hade behövt vara tjugo år äldre för att verkligen förstå mig på denna boken. Jag vet nämligen knappt vem Lennart Geijer, som spelar en stor roll i boken, verkligen är. Såklart jag har hört talas om Geijeraffären, främst genom att ha läst om Haijbyaffären och förstås i Den motvillige monarken, men jag har helt enkelt ingen relation till hur det var på 70-talet på Stockholms fina nattklubbar. Därför tycker jag att den var… underhållande, om man kan säga så, och definitivt intressant, men den fastnade inte direkt i mitt huvud. Visserligen hade jag feber 😉
Tvåbarnsmamma lever i ett underligt äktenskap, maken gör inget åt det, hon börjar käka Preludin och senare amfetamin, börjar prostituera sig i de finare kretsarna och lever det ljuva livet. Åker fast för narkotikabrott hamnar på Hinseberg, rymmer från Hinseberg inte en eller två utan tre gånger.
Förresten åkte hon fast för narkotikabrott igen förra året och toppar därmed sitt eget rekord av längst avtjänad tid för en kvinna i Sverige.
Jag är glad att jag läste den för det är alltid roligt att få en inblick i världar som är helt annorlunda än sin egen, men jag kommer inte att läsa om den. Dock rekommendera den till en generation som uppskattar den mer än jag kunde, och som förstår sig på den bättre.
Någon skrev i en recension att hon har stor litterär talang. Det kan jag inte hålla med om, även om språket flyter och är konsistent.
Stories from the city, stories from the sea 