Smakebit på søndag – 30/3: Utvandrarna av Vilhelm Moberg

 
Jag har naturligtvis planerat att läsa Utvandrarna-sviten i många herrans år. Det har bara inte… blitt, som karaktärerna själva förmodligen skulle säga. Men nu är jag helt fast i första boken, och dagens Smakebit kommer ur just Utvandrarna
 
”När Robert vaknade på morgonen var öronvärken nästan borta, och under de följande dagarna försvann den helt och hållet. En tjockflytande gulaktig vätska som luktade illa började rinna ur örat. Det var det onda därinne som nu kom ut. Men någonting annat blev kvar: Det underliga ljudet, som ingen annan än han själv kunde höra. 

 
Det susande och brusande lätet stannade kvar; stundom ljöd det högre, stundom lägre, men det fanns där alltid inne i örat. Det gjorde inte ont, men han blev trött och utled på att höra det, när det följde honom natt och dag. Han band en klut om örat, han satte handen för, han stoppade in ullsuddar, men ljudet var kvar, ingenting kunde tysta ner det. 
 
Så en kväll när han låg och lyssnade till sitt eget öra förstod han vad detta sällsamma ljud betydde, som var till endast för honom: Det var bruset från ett stort vatten, som han lyddes till, det var bullret och larmet från havet självt. Det var havets läte och klang, som ljöd i hans öra – och bara för honom. Han var utvald: Oceanen kallade på honom, ropade honom ut. Och som genom natt och dag följde honom: Kom!
 
Ännu kunde han inte komma. Alla grindar på landbacken var fortfarande kvar.” 

Ur Utvandrarna av Vilhelm Moberg, pp 142-143, Albert Bonniers Klassiker: 2013 (1949) 
 
 
 
 
Fler Smakebitar hittar du här

0 reaktioner till “Smakebit på søndag – 30/3: Utvandrarna av Vilhelm Moberg”

    1. Det tycker jag att du ska göra! Jag har skjutit på det, men nu när de nya vackra utgåvorna kommit kunde jag omöjligt låta bli 🙂

      Gilla

  1. Denne serien har eg også i bokhylla – ulest. Men eg hugsar eg såg filmen med Liv Ullmann og Max von Sydow for mange år sidan. Takk for smakebit 🙂

    Gilla

Lämna en kommentar