Det var inte så längesen jag nämnde att jag ännu inte läst Paasilinna men nu har jag gjort det. Söndagsnatten var sömnlös och därmed knäcktes tre böcker (alltså, inte alla av Paasilinna). .
Detta var en av dem som stått i bokhyllan och väntat ett bra tag.
Och om jag är glad att jag läste den! En så trevlig, puttrig, mysig och asrolig bok. Jo, rörande är den också på sina ställen.
Asser Toropainen är en ökänd kyrkobrännare. Men på sin dödsbädd bestämmer han sig för att detta ska kompenseras, och det ska sonsonen Eemeli ta hand om. Han ska ta hand om en Dödskyrkostiftelse värd en miljon mark – och det gör Eemeli. Efter nogsam research bestämmer han sig för att bygga en gigantisk stockkyrka i Sotkamo. Men inte helt utan problem…
Alla möjliga sorters människor söker sig till kyrkan, och snart byggs ett helt samhälle upp runt kyrkan.
I världen är det värre. Tredje världskriget håller nämligen på att bryta ut…
Otroligt läsvärd roman, på alla sätt och vis. Det är trevligt när otroligt roliga böcker även får en att tänka ett litet steg längre – här mycket om människor och hur vi är mot varann.
Stories from the city, stories from the sea 