Ni minns kanske att jag läste Vi ses i öknen av Danny Wattinförra året och höll på att få skrattslag?

Jag blev alltså ganska glad när jag hittade ännu en av hans böcker på loppis för ett tag sedan – nämligen Ursäkta, men din själ dog nyss.
Jag började på den för några veckor sedan, och jag kommer inte ihåg varför men jag lade ner den efter bara ett par tre sidor. Förmodligen var jag dödstrött, för när jag plockade upp den igen i måndags mindes jag ingenting, direkt.
Här är i alla fall ännu en skarp satir över samhället och strävan efter perfektion. ”Att offra det man behöver för att få det man vill ha”, som Piratförlaget skriver på Wattins presentationssida. Och det känns ju väldigt aktuellt.
Här startar handlingen på Äggbankninsdagen, dagen då alla småflickor deponerar sina äggstockar. Det handlas med arvsanlag, graviditeter skapas och läggs ut på auktion och i centrum av allt detta står Benjamin Bonkenstein, vars biologiske far är Albert Einstein, och har ingen aning om vad som kommer att hända…
Det är liksom så absurt att det inte går att beskriva. Vissa karaktärer är helt fantastiskt genialt ihopsatta. Vissa bitar gapskrattar man sig igenom, vissa gör verkligen att man sätter skrattet i halsen och reflekterar på vad det egentligen är som pågår i världen.
Mycket bra men helt totalt uppåt väggarna vansinnig. På ett härligt vis, mind!
Ett problem jag har är att det på många ställen känns som om texten skrivits på engelska först. Wattin är svensk, men bosatt i Australien, så kanske det är lite så det har gått till, om än bara i författarens huvud? Fast det gör egentligen ingenting, eftersom jag rätt ofta kommer på mig själv med att läsa en svensk bok och tänka ”undrar just hur originaltexten löd?”…!