Detta är en oerhört intressant bok om ett syndrom som många nog inte har hört så mycket om – nämligen Münchausen by proxy. Jag berättade om det för en familjemedlem med ganska så stor bildning inom sjukvården för ett litet tag sedan, och hen hade ingen aning om vad jag pratade om. Jag antar att vi alla förknippar Münchausen med övermod och inte så mycket mer.
Detta är i alla fall Julie Gregorys sanna berättelse om sin uppväxt med en mamma med just MBP. MBP innebär att man i sin strävan efter uppmärksamhet använder sina barn för att få uppmärksamhet, främst av vården, genom att kontinuerligt släpa dem till läkare. MBP kallas ofta den grymmaste och mest undangömda formen av barnmisshandel, då det är regel snarare än undantag att föräldrarna skadar sina barn, eller undviker att åka till sjukhus med dem när det faktiskt FINNS anledning.
Så kan man säga.
Och från ung ålder var Julie hos läkare flera gånger i månaden med ”hjärtfel”. Hon fick inte själv berätta för läkarna hur hon mådde – det var hennes mammas sak. Och gjorde eller sa Julie inte som hon blev tillsagd så visste hon att helvetet skulle bryta lös.
Hennes mamma svalt henne – vid 163cm vägde hon 36,5kg, påstod att hon var allergisk mot all mat. När Julie misslyckades med att lämna urinprov misshandlade modern henne sönder och samman.
Och så fortsatte det tills Julie äntligen kunde frigöra sig i vuxen ålder och skapa sig ett riktigt liv.
Oerhört intressant, rörande, gripande och raseriframkallande. Läsvärd (men om vi ska vara sådana så är den inte jättebra skriven – men det kan jag ursäkta under dessa omständigheterna där det inte verkar som om en spökskrivare varit särskilt inblandad.
H
Stories from the city, stories from the sea 