Men jag går ÅT av charm och skratt! Detta är en helt underbar liten roman om de två hemmadöttrarna Tilda och Elida, 72 och 79 år gamla, som bor på föräldragården för sig själva. Sladdbrorsan Rutger, 62, bor i Uppsala med sin fru Marianne och oroar sig för att han börjar bli gammal när han inte längre har samma virila känslor för sin fru. 
Tanterna har sina egna små rutiner. Bland annat står den ena alltid utanför utedassdörren när de andra är där inne och så konverserar de där igenom. De dricker kaffe på fasta tider i fasta koppar och går i kyrkan i samma söndagsklänningar. Grannen har nyligen dött och då dyker Alvar, en yngling i 60-årsåldern upp, och sätter lite fart på både Tilda och Elida.
När Alvar efter ett blött kräftkalas lämnat byn för hösten bestämmer de sig för att hitta på något nytt. När de sett vad som hänt med katter och kaniner som befunnit sig i Alvars rabatt som han gödslat med kaffe bryggt ihop med vodka och Angostura bitters kommer de på något. De ska starta postorderfirma och handla i potensökande medel så att de får råd att ha toalett inomhus. Utedasset är nämligen inget vidare för Tildas hemorrojder.
Minsann, det går ju strålande! Kaffet visar sig bli rätt så gott också.
Men så ramlar det plötsligt in en order från en adress i Uppsala som de känner mycket väl till…
Fantastiskt öm och varm berättelse om när gammalt möter nytt, om kärlek och syskonskap. Jag älskade varenda ord!
Stories from the city, stories from the sea 