Jag har läst väldigt lite av tyska författare ska jag villigt erkänna, så det var kul att läsa denna som utspelar sig i München, som omväxling till storstäder och engelska landsbygden. Nä, men ni fattar vad jag menar. 
Här hittas en ung kille utanför en nattklubb – död av en överdos heroin. Mördaren har ristat in ordet BLEV i hans hud. Strax efter hittas en kvinna död i sin lägenhet, där hon förmodligen legat i över en vecka. I hennes hud finns ordet DÅ inristat.
Som så ofta i kriminalromaner får vi följa en icke namngiven (förrän i slutet) pojke genom barndomen. Han visar tidigt tecken på en viss sadism – han dödar insekter och dissekerar allt han kommer över.
Polischefen heter Mona Seiler, och hon och hennes kollegor identifierar ett samband mellan de döda, nämliigen terapeuten Plessen. Den unge killen var hans son, och kvinnan hade tidigare gått i terapi hos honom. För att infiltrera hans verksamhet skickar hon knarkspanaren David till Plessens terapivecka…
Persongalleriet är helt okej tycker jag, och det är sannerligen ett överraskningsmoment i slutet. Tror inte att någon skulle lista ut hur det står till.
Jag läser gärna mer av von Bernuth om jag kommer över något!
Stories from the city, stories from the sea 