34 poäng fick jag och pappa ihop. Jag är rätt imponerad av oss ibland, även om jag var stensäker på att Göteborg var Ängelholm. Haha! Av alla saker att få totalfel på? Nu var det i och för sig för att jag som snabbast hörde att Los Angeles hade en angenämare koppling till staden – som nu råkade syfta på IFK (ännu en gång, HUR får jag fel på sånt?).. men äh, vi fick väl sex poäng i alla fall.
Imorgon ska jag äta lunch med Maria och hennes underbart fina vovve, irländske röde settern Kimi. Jag är ju lite skygg för hundar, men de jag känner är jag inte rädd för. Jag älskar egentligen hundar, det är bara en sådan där tråkig händelse i barndomen som ställt till det.
Tom brukade alltid säga att hundar är så härliga för att de kan bli SÅ GLADA FÖR INGENTING. Typ ”ÅH EN BOLL JAG SER EN BOLL JAG VILL JAGA BOLLEN ÅÅÅÅH VAD GLAD JAG ÄR!” – tänk om människor uppförde sig sådär lite mer? Det tycker jag att vi borde. Det är sällan som jag blir så till mig över saker. Möjligen klänningar på rea eller böcker… men jag brukar nog inte låta så högt eller kasta mig fram och tillbaks i eventuellt koppel.
Hur som helst, Villa Belparc tillåter vovvar på sin servering, så det passar ju bra, är vädret fint kan vi ju ta en sväng i Slottsskogen också 🙂 Jag går väl hem efter men har redan blivit inbjuden på söndagsmiddag här, så vi får väl se… jag måste lämna blodprover tidigt på måndag morgon också, så på så sätt är det ju praktiskt såväl som trevligt.
Cirkeln ligger uppe på nattduksbordet och bara väntar… men jag var tvungen att se Åsa Waldau på Skavlan, och nu känns det som om jag har en massa bôs att ta hand om efter att knappt ha haft igång datorn det senaste dygnet.
Och det är väl just det jag ska ta mig för nu innan läggdags. Med andra ord kanske det dyker upp ett inlägg eller två till ikväll – eller så fastnar jag i diktträsket…
Stories from the city, stories from the sea 