2014: 13 – Blind gudinna av Anne Holt

Ja ni. Faktumet att det tog tre dagar eller något att läsa klart denna säger nog en del om hur många gånger jag tänker läsa om denna. Just det. Nada. 

 

Jag vet inte riktigt, men jag hade svårt att få till spänningen i denna, ni vet sådär att man bara måste vända blad? I detta fallet var ”måste-vända-blad”-känskan mest för att jag ville bli färdig någon gång. 

 

I prologen hittar advokat Karen Borg en död man. Han är känd av polisen som tidigare som tung narkoman, och mordet får därmed inte så mycket uppmärksamhet – men i samma veva hittas en blodig man som erkänner att det är han som tagit narkomanen av daga. 

 

Strax efter hittas en suspekt advokat med ett kulhål genom näsan. 

 

Sedan är det mord och självmord och knark och jakt och advokater och fler advokater och häkten och poliser och… jag vet inte, till slut visste jag knappt vad jag läste. Kanske för att jag hela tiden läste innan läggdags? 

 

Hur som helst så blev jag aldrig riktigt förtjust – förutom i personerna. Jag gillar verkligen Hanne Wilhelmsen, jag gillar hennes sambo Cecilie, jag gillar hennes kollegor – de flesta i alla fall, och särskilt Billy T! – och miljöerna är väl beskrivna för oss som inte är så bevandrade i Oslo. 

 

Men – denna boken glömmer jag snabbt. Faktumet att jag fick slå upp Karen Borgs namn säger rätt mycket när jag faktiskt läste klart den för mindre än tolv timmar sedan… 

 

((Men typiskt nog råkade jag just klicka på fel recension och fick reda på framtida händelser som jag inte alls ville veta – men just nu vet jag inte om jag kommer att läsa så mycket mer den närmsta tiden – om än säkert framöver!))