2014: 10 – 39-årskrisen av Jane Green

Jag tyckte att Jane Green var SÅ BRA när jag var i början av 20-årsåldern. 

 

Nu när jag är lite äldre och visare (hahaha) så tycker jag inte det. Jag tycker att hon är högst medioker. 

 

Tanken är förvisso fin här. Fyra barndomskamrater återförenas efter att deras gemensamma vän dödats i en terrorattack. 

 

Men. Det är orealistiskt. Rörigt. Parfymerat. Flera gånger fattade jag inte om vi befann oss i USA eller England, i London eller Gloucestershire… det blev bara så himla jobbigt. Helt osannolika kärlekshistoer, till exempel. 

 

Att en person har ett missbruksproblem är beskrivet mycket väl – i början. Sedan blir det också parfymerat. 

 

Jag var ju tvungen att läsa klart, förstås, men jag kan inte påstå att jag fick någon behållning av saken. Kanske var Green faktiskt bättre förr och börjar ligga (lega?) av sig på gamla dar? 

 

Hur som helst. Detta ÄR ingen bra bok. Basta.