Bokutmaning: Dag 09 – En bok du inte trodde att du skulle tycka om men i slutändan älskade
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti
Det är nästan otroligt att jag trodde att jag inte skulle gilla Grabben, för det är en av mina absoluta favoritböcker. Jag minns att alla vuxna läste den en sommar, kan ha varit 1994, och skrattade så de höll på att få andnöd. Kanske var det just därför som jag trodde att den skulle vara en tråkig vuxenbok?
Men m
ilde himmel. Det är den ju inte. Eller ja, vuxenbok må vara hänt, men inte tråkig.
ilde himmel. Det är den ju inte. Eller ja, vuxenbok må vara hänt, men inte tråkig. Jag vet inte om jag någonsin skrattat så hysteriskt åt en bok – möjligen Mazettis andra romaner, uppföljaren till Grabben, Familjegraven, är också vansinnigt rolig. Ja, och Bert och Sune har jag ju också skrattat mig igenom.
Grejen är väl galghumorn. Det händer hemska saker i båda böckerna om Desirée och Benny, men det blir aldrig sentimentalt. Vilket jag gillar skarpt. Jag orkar inte med bara drama och sorg, det får gärna hända saker men de får gärna bli presenterade på ett lite bättre sätt än bara doom and gloom.
Och gapskrattandet börjar ganska tidigt, när Desirée beskriver sina ben som brännbollsträn. Och Bennys förklaring om sin förälskelse till Bengt-Göran om att det väl inte sa klick precis utan kändes mest som att luta sig mot elstängslet. Och middagen hos Desirées arbetskamrat. Herregud, jag skulle väl kunna skriva ner hela boken här för gud vet att jag har läst den mer än tio gånger.
Och jag skrattar fortfarande så att jag får hålla kudden över ansiktet om jag är hos mamma och pappa. Det är ett himla bra betyg.