Bokutmaning: Dag 06 – En bok som gör mig ledsen

Det här var inte heller så lätt, men jag tänkte att det kan ju vara intressant att sticka in med något som 

inte är skönlitterärt (och heller inte typ Anne Frank) – så det blir Janet Malcolms bok om Sylvia Plath och Ted Hughes förhållande. 

 

En kritiker – som jag inte minns vem det var nu men jag tror att det var i The Independent skriver att detta mer är en ”biografi om biografier” än en biografi, och jag kan förstå hur hon menar. Plaths liv och efterliv har skildrats otaliga gånger verkligen, dessutom har ju både hennes dagböcker och brev publicerats, samt poesi postumt i Ariel och en hel massa annat, skrivet på både sakligt och subjektivt vis. 

 

Detta är väl egentligen en objektivt skriven bok, men det språket flyter på ett underbart vis, och metaforerna som Malcolm använder är ljuvliga. 

 

Det finns några olika anledningar till att jag blir ledsen av boken. Dels för att Plats liv och öde ofta var så tragiskt. Dels för att Ted Hughes var en tyrann mot henne, även efter döden där han sonika plockade bort delar ur dagböckerna och breven där han inte framstod i god nog dager. Dels för hennes stackars små barn som blev lämnade med mjölk och bröd när hon gick in i köket för att stoppa i huvudet i ugnen. Dels för att andra personer i hennes närhet betedde sig så illa mot henne.

 

Och dels för att efter att ha läst om hennes liv blir man riktigt illa till mods – det känns nästan ((märk – nästan!)) som om maan själv tvingats gå igenom det Plath gjorde, och då blir man naturligtvis nedstämd. 

 

Men jag kommer att läsa om den i alla fall, för den är viktig!