Jag blev så glad när jag hittade både denna och Vårlik på loppisen i helgen! Och Kallentoft levererar. Förstås. ((Det är extra roligt att han är domare i Det stora matslaget nu också tycker jag!))
Nu har jag ju redan läst Den femte årstiden, så jag är inte riktigt i rätt ordning – och har därmed inte riktigt följt Malin Fors utveckling, eller nedveckling eller vad man ska kalla det, i rätt ordning – men här är hennes alkoholism verkligen i full gång. Vilket, som jag sagt tidigare, bara liksom gör att hon blir mer trovärdig. Alla är inte så himla prydliga och ordentliga som Somliga Deckarhjältinnor – Malin super till då och då och har en älskare som hon absolut inte borde och glömmer av att laga mat ibland. Okej, hennes tequiladrickande är inte ”normalt”, men det gör henne ändå äkta för hon är inte polerad.
Men det ska ju lösas mord också, inte bara drickas tequila.
En slottsägare, nyrike Jerry Petersson, hittas drunknad i sin egen vallgrav. Han har relativt nyss köpt slottet av adelssläkten Fågelsjö – något som verkligen inte fallit i god jord. När utredningen fortskrider dyker en massa gamla skuggor från förr upp – det dyker upp en röd sill eller två i handlingen också vilket alltid är kul – och även om vissa bitar i boken går lite långsamt så måste man läsa klart när man väl kommit sisådär två tredjedelar igenom. Jag låg personligen vaken till halv två igår för jag KUNDE inte lägga ifrån mig den.
Så – heja heja och nu ska jag snart ta mig an Vårlik. Kanske får ta något annat mord emellan bara. Malin Fors och Zeke och Waldemar och Sten och Karim och Karin och alla de andra blir nästan lite för mycket efter flera böcker tätt ihop.
Stories from the city, stories from the sea 