2013: 237 – Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt av Oliver Sacks

 

Titeln var det som fick mig att hugga tag i denna boken på loppisen. Förstås. Tänkte nog att det var en lite finurlig roman, sådär. 

 

Det är det inte – det är  neurologen Oliver Sacks som berättar om olika intressanta fall under sin yrkeskarriär – skrivet på ett humoristiskt sätt, på de flesta ställen, men inte ett ögonblick utan ömhet. Han gör sig inte rolig av de helknäppa grejerna som patienterna i vissa fall har hittat på – men inser att vissa saker måste man få skratta åt. 

 

Som titelkaraktären till exempel, som försöker ta på sig sin hustrus huvud som en hatt, samt är övertygad om att hans fot är hans sko och tvärtom. Eller kvinnan som är helt övertygad om att hon inte har någon vänsterarm. Mannen med hustrun och hatten visar sig för övrigt vara helt fantastiskt musikaliskt begåvad och minns precis allt vad gäller musik och noter och verk – men kommer inte ihåg att hans egen bror är yngre än han själv. Sådant där. 

 

Sedan är ju vissa bitar extra intressanta för mig med en neurologisk diagnos. För mig är det helt omöjligt att förstå hur ett epileptiskt anfall kan vara något positivt och trevligt, men det finns patienter som själva kan framkalla anfall för att de mår så bra innan och efter, eller att de känner att de förs tillbaka i tiden till lyckligare tider, och sådär. 

 

Otroligt intressant. Man får väl kalla det ”poppsykologi” – det är skrivet så att vem som helst kan förstå det – jag har extremt dålig koll på neurologiska termer förutom det absolut basala som jag behöver veta – men allting förklaras lätt och snabbt – typ ”bla bla är de bla bla-liknande bitarna som sitter bakom hjärnans bla bla” – och så fattar man det och det är inget mer med det. 

 

Ingenting man läser om kanske – och för övrigt ingenting som jag har läst i ordentlig ordning heller, för den har varit min borsta-tänderna-bok hos mamma och pappa sedan i somras någon gång (ja, jag är en sådan där hopplös person som tycker att det är svintråligt att borsta tänderna och därmed måste läsa något…) – och det går bra det också, episoderna är korta och är det något som känns helt ointressant så kan man ju hoppa över det då. Nee bosh.