Vi har pratat om Sprakfålen och hennes avkommor här och här i fullständigt oförklarlig ordning, men här är en till. Här är Inga-Maja fjorton år och tycker att hon är ganska vuxen. Det händer ju små saker lite här och där, men det viktigaste är förstås att hon blir kär.
I sin kusin Greger.
Jag vet inte – var det verkligen nödvändigt att göra honom till sin kusin? Okej, det är ju tack vare det som hon får lov att åka och besöka honom i stockholm, men kunde det inte ha varit typ mammans bästa väninnas son, eller något? Jag hoppas helt enkelt att han är minst syssling ((jag har sett ”kusin” använt för sysslingar och bryllingar då och då)) och att anledningen till att hans mamma kallas moster Clary är för att hon är moster till… någon annan.
Jag vet att det är fullt lagligt och jag det kanske var vanligare förr, men fy sjutton alltså.
Jaja. Söt bok och som vanligt är hushållerskan Amanda en stor behållning.
Stories from the city, stories from the sea 