Fine Täppas fina barndomsskildring med sorg och allvar och glädje och vemod och mer eller mindre allting som kan tänkas ha skett i en ung pojkes liv på 60-talet. Den är så fint och känsligt skriven, kommer med både fniss och gapskratt men lite sådär som med Jonas Gardell, ibland sätter man skrattet i halsen väldigt fort.
Jag kommer ihåg Täppas från när jag var liten och måste se till att leta reda på hans andra bok så fort som möjligt för jag tycker verkligen om hans sätt att skriva. Hemskt synd att han blev blind så ung!
Stories from the city, stories from the sea 