Antika ungdomsböcker igen. Ganska antika i alla fall. Nä, men dessa är väl från 60-talet ungefär, även om de första i serien (som berättas av Peter och Susannes mamma Inga-Maja) kom ut redan i början på 40-talet.
Titlarna berättar ju ganska koncist vad som händer i böckerna. Peter gifter sig. Susanne far till Rom. Men inte samtidigt. Och runt själva main-händelsen händer det en massa små lustiga saker, förstås, samt lite berättelser av mammor och sånt.
Det absolut roligaste i böckerna om Inga-Maja och Susanne och deras släkt och vänner är utan tvekan gamla hushållerskan Amanda, som fortfarande bor kvar hos Susannes morföräldrar ”på pension”. Fullständigt galen gammal gumma med världens mest hetlevrade temperament och fantastiskt uttryck. Vad sägs om ”punippa” istället för ”pinuppa”?
Jaja. Man läser dem på en kvart, max, och de är underhållande under tiden men inte direkt något som fastnar. Dock måste jag säga att jag tror att de är rätt lättsamma berättelser om hur livet var ”på den tiden” i städer och på landet. I de tidigare böckerna t.ex rasar andra världskriget, men Inga-Majas berättelser är ju från ett medelklasshem i ”neutrala” Sverige snarare än de misärberättelser och / eller stridshistorier man oftast kommer över.
Så visst är de värda några spänn på en loppis eller så – dessa finns kvar från mamma, hennes syster och kusiner – men de är inga litterära mästerverk.
En sak som är jätteroligt, fast som inte finns med så mycket i dessa senare böckerna är att om någon skrattar skrivs det ”Hi! Hi!” eller ”Ha! Ha!” vilket jag tycker är jättecharmigt.
Stories from the city, stories from the sea 