Jag är ett livslångt fan av Filip och Fredrik (nej men ni fattar) och har länge tänkt att jag måste ju försöka få tag på denna. Och så bara stod den där i en hylla i Väjern igår och dansade ner i korgen tillsammans med tjugo pocketböcker till – och jag läste klart den i bilen till Göteborg idag.
Året är 1984 och Jan Guillou har just uttalat sig i TV och sagt att Köping är Sveriges tråkigaste stad. Den nyblivne Köpingbon Hasse P rasar och bestämmer sig för att sätta Köping på kartan igen. Han ska nämligen baka världens längsta smörgåstårta och komma med i Guinness Rekordbok.
Detta är till största delen en sann historia, som ju i sig är ganska unik, men det handlar inte bara om smörgåstårtan, Hasse P och hans påhitt, utan även om småstäderna och vad som döljer sig bakom lyckta dörrar. Åttiotreårika bordellmammor och amerikanska basketproffs som raggar upp Köpingbrudarna, Iris på kommunfullmäktige som hela tiden vill överbräcka Hasse Ps idéer… med mera.
Det är inte den bästa bok jag har läst. Långt ifrån. Men jag tycker att Gunder Andersson är väldigt orättvis i denna artikeln för jag tycker inte att det är flamsigt. Alls, faktiskt. Dessutom var Filip tio år gammal och bodde i Köping under denna tiden, vilket förstås betyder lite av ett förstahandsperspektiv – särskilt ur ett barns perspektiv kan detta vara intressant. ((Pappa Hammar har också en snabb kameoroll.))
Läsvärt? Jag säger såhär – jag hade hellre lyssnat till ljudboken, tror jag. Då hade det varit mer som Filip och Fredrik som berättar en historia – jag vet inte om denna historian gör sig så himla bra som romanaktig bok.
Men de är kul ändå. vissa formuleringar sitter som en köss.
Stories from the city, stories from the sea 