2013: 208 – Partiledarn avgår med döden av Bo Balderson

 

Ah, Bo Balderson. Svenska litteraturvärldens största mysterium. Tre personer vet vem Bo Balderson egentligen är. Läs en intervju med honom här (utförd via mail, förstås). De äldre i släkten läste dessa när jag var för liten för att förstå och jag vet att de älskade honom – nu är det dags för min del! Jag har lånat de flesta av mamma och pappa och de står i Högsbo och väntar på att bli lästa – men jag bestämde att man egentligen inte behöver läsa dem i ordning, och denna finns i dublett i Backatorp, så jag högg den häromkvällen. Det enda som egentligen ändras i böckerna verkar vara antalet barn som Statsrådet har. 

 

Berättaren är Statsrådets svåger, pensionerad (?) adjunkt Vilhelm Persson. Adjunkt Persson himself är underbart pretentiös och pseudointellektuell och bär omkring på en bok av en gammal grekisk filosof vart han än går, men verkar inte komma särskilt långt i den. Han är dessutom lite smålat och tycker att halv tio på förmiddagen är okristligt tidigt att gå upp… 

 

Statsrådet och Perssons systeer Margareta har i denna boken sexton barn och sommarnöje på Lindö, där adjunkten spenderar en del tid varje sommar. Och varje sommar sker ett mord eller två, som Statsrådet genast måste ta sig an. 

 

Statsrådet är en helt fantastiskt rolig karaktär. Han är justitieminister och borde kanske vara ganska ansvarsfull och vuxen. Det är han inte. Han är extremt yster och barnslig som sjutton – men ibland väldigt klarsynt när det gäller att lösa mord. En anekdot om Statsrådet är att han en gång i sin ungdom åkte till London men trodde att han var i New York, han hade hört att man kunde klättra upp i Frihetsgudinnan och försökte klättra upp i statyn av Drottning Victoria utanför Buckingham Palace… sådan är han. 

 

Här har vi i alla fall en extremt rolig pusseldeckare – ni vet, så och så många personer på en ö – ingen kan ha kommit dit, ingen kan ha kommit därifrån… 

 

Fruktansvärt roligt och faktiskt rätt spännande! Framåt slutet fick jag hjärtat i halsgropen och det hade jag väl inte trott. Nu ska jag läsa alla andra snarast möjligt, och det tycker jag att du ska också!