Detta är Unni Drougges debutroman, som väl i mångt och mycket är självbiografisk. Sophie pluggar på Lunds universitet och söker en identitet i musikkretsarna. Det blir minst sagt en häftig resa mitt i punkvågen och anses väl vara ganska realistisk även om mannen Mats Drougge som hon träffar under Jag, jag, jag! -perioden anser att hon tjänar sina pengar på förtal – och det kan man ju förstå när man läser denna – om det nu inte är sant…
Andra sidan Alex är uppföljaren till Jag, jag, jag! – går strålande att läsa som fristående, men jag skriver ihop dem här. Här är Sophie och Alex vuxna, fyra barn, tidning och lägenhet i innerstan. Det första kapitlet handlar om att Sophie har rymt till London efter att Alex slagit henne. Och på den vägen fortsätter det…
Vissa bitar är väldigt roliga, men även hemska och sorgliga. Man tycker synd om ungarna och tja, det är lite synd om de flesta karaktärerna, faktiskt. Men nyttig läsning, om än lite svulstig ibland – språket kan bli väldigt solitt.
Stories from the city, stories from the sea 