Önskar fortfarande att jag hade skrivit min avhandling om Roald Dahl. Vad hade jag tagit för något komprometterande när jag bestämde mig för Eugene O’Neill? Oklart. Det gick ju i och för sig bra det också, men äh, jag skulle ha följt min instinkt och skriva antingen om Roald Dahl eller The Streets. Ja, jag är allvarligt.
I alla fall, detta är en novellsamling, betydligt mer creepy än t.ex Kalle och chokladfabriken, men lätt lika bra. Min favoritnovell i samlingen – och lätt topp fem av alla Dahls noveller – är Royal Jelly. Vet att vi läste den i skolan men kan inte för mitt liv kmma på när, för vilken lärare eller ens på vilket språk. Men det spelar mindre roll. The Landlady är för övrigt också en riktig höjdare.
Det jag hade tänkt skriva avhandlingen om var något inom området hur barn uppfattar ”skräck”-litteratur – egentligen är ju många folksagor betydligt mer skräckinjagande än Dahl – men det är hela airen i hans berättande som gör att det blir så himla spöklikt – vilket man kanske inte kan uppfatta som för ung. Man kanske ska vara lite selektiv och bedöma varje novell för sig – vissa är säkert kanon för en lågstadieelev, och vissa kan nog skrämma slag på en tolvåring med livlig fantasi…
Roald är min hjälte, i alla fall, och jag måste se till att läsa om Kalle snart. Undrar var jag har gjort av den.
Stories from the city, stories from the sea 