Nej, jag vet verkligen inte varför det blir så hopplöst dåligt bloggande på kvällarna. Kanske för att det känns lite asocialt? Jaja, från och med i eftermiddag finns det ingen som kan bli upprörd över asocialitet, så det kanske blir bättre?
När jag har kommit hem i eftermiddag hade jag tänkt färga håret. Jag råkade köpa en väldigt ljus färg, så vi får väl se, det kanske blir Kissie-för-två-år-sedan-look-alike-varning. Eller, råkade, jag gjorde ju det medvetet och jag vet inte riktigt hur jag tänkte – men äh, det går ju i alla fall alltid att färga över ljust.
Sovmorgon. Jodå. Jag trodde inte att jag hade somnat om efter att jag vaknade tjugo i åtta och tänkte morna mig lite. Sedan var klockan tjugo över nio. Hoppsan. Visst är det sjukt skönt, men jag skulle ju tusen gånger hellre behöva gå upp klockan fem och gå till jobbet.
Jaja.
Jag tänkte att jag skulle försöka äta ordentligt framöver, vilket jag faktiskt har gjort de senaste tio dagarna eller så – men jag faller så lätt tillbaks. Får försöka bunkra upp med sånt som är lätt att äta och kräver minimalt med ”lagning” till att börja med. Och se till att ha roliga saker att göra så jag inte brakar ihop totalt igen. Men – det blir ju hur som helst inte bättre av att jag inte äter!
Men tills dess tänker jag ta det piano. Det ösregnar så man behöver inte känna sig skyldig för att man sitter i nattlinne klockan halv elva… inte så värst, i alla fall.
Har ännu inte försökt mig på landskapen och delstaterna. Det kommer när jag har vaknat lite mer… kanske.
Stories from the city, stories from the sea 