
Detta var Lou och Lauras bibel när vi bodde i Whitechapel och jag ba’ men vad är det för speciellt med DEN då?
Tills jag la nävarna på den och låg vaken en hel natt och bläddrade och läste… den är ljuvlig.
Det är ju en kokbok – men inte i den bemärkelsen att det är en massa bilder i. Det är det inte. Inte en enda. Och den är massor av hundra sidor tjock.
Här finns allt man behöver läsa om mat. Allt ifrån fettsnålt till vegetariskt till barnmat till festmat. Och det är så välskrivet och underbart att man liksom bara vill börja om från början när man är klar…
Man måste ju inte läsa varenda ord heller. Kapitlet om mat för bebisar och småbarn är ju inte så intressant för mig kanske, men kapitlen om sommarmat och sådant… mmm! Jag har precis ätit en festmåltid bestående av fiskbullar men blir hungrig bara jag tänker på How to eat. Härlig!
Bara det att Louise som varit vegetarian i hela sitt liv är den enda jag vet som kan laga gott lamm (med något undantag) tack vare How to eat gör ju inte direkt att jag tvivlar på den 🙂
((Undrar vad som ska få bli bok #200 för året? Vad tycker ni?))