
Vilken klassiker alltså.
Jag minns att min engelsklärare på högstadiet satte den i händerna på mig… jag var väl kanske inte riktigt övertygad om att det skulle vara min grej, men det var det ju.
Boken utspelar sig i Tulsa, Oklahoma, 1965 (har jag forskat fram i efterhand) – den skrevs 1967 av Susan E Hinton som fortfarande gick i high school vid tillfället.
Berättare är Ponyboy Curtis. Ja, han är döpt till Ponyboy. Pony bor med sina storebröder Sodapop (yep, dopnamn det också) och Darry sedan deras föräldrar dött i en bilolycka. Tillsammans med sitt gäng – Sodas bästis Steve, skämtaren Two-Bit, den riktige gangstern Dallas och lille Johnny Cade utgör de ett av ”greasers”-gängen i Tulsa. Deras fiender är ”the Socs” – de rikare ungdomarna. Greasers-gänget spenderar mesta delen av sin tid på gatorna, ibland i slagsmål, ibland inte. De bär alla vapen – främst i självförsvar. Johnny har nyligen blivit mycket svårt skadad av ett gäng med kniv, och när boken börjar har detsamma hänt Pony.
Kriget mellan greasers och Socs är alltså inte som typ i Grease, utan det är riktigt allvar.
Efter en kväll på bio där Pony och Johnny börjat prata med ett par soc-tjejer i all gemytlighet blir Pony och Johnny attackerade av ett gäng socs i parken dit de tagit sin tillflykt efter att Darry slagit Ponyboy till marken för att han kom hem försent. Soc-killarna tror att de har försökt sno deras tjejer och ska hämnas…
Detta får ödesdigra konsekvenser som resulterar i att Pony och Johnny måste fly stan – och det kvickt.
En av de mest spännande och sorgligaste ungdomsböckerna som finns, skulle jag vilja säga. Den är skriven på ett enkelt språk, så att säga – mycket slang och sådär – men det gör ju bara att det känns extra realistisk. Lägg därtill faktumet att Hinton var i killarnas ålder när hon skrev boken, under samma tidsperiod. Den var ämne för massor av bannlysningar och allmän hysteri i amerikanska skolor när den kom ut då den diskuterar rökning, alkohol, brottslighet och är skriven med en faslig massa svärord – men jag tycker att alla ska läsa den. Det är inte bara en riktigt bra historia, utan jag vill påstå även ett sorts monument över tiden som var.
Man kan lära sig mycket om familj, kärlek, empati och vänskap av The Outsiders.
((Boken har filmatiserats med typ halva Brat Pack i rollerna – titta här – jag har inte sett den men vill gärna!))