Det sitter någon vid bordet bredvid som jag känner. Eller, nej, inte känner för då hade jag ju vetat vem det är, men jag känner IGEN honom något så förskräckligt, och jag tror att han känner igen mig också. Jag känner igen ögonen, de är väldigt väldigt ljust isblå, och slägget och överhuvudtaget hur han rör sig.
Arsenaltröja. Försöker komma på om jag känner något Arsenalfan i Göteborg, så vitt jag vet? Tror inte det.
Har inte jobbat med honom. Ingens lillbrorsa eller pojkvän.
Kan vara så enkelt att han bor i närheten av mig och ofta tar samma buss, eller något sånt.
Men SHIT vad störande det är att inte kunna placera folk!
Och jag kan ju inte med att fråga, och uppenbarligen inte han heller.
Känner för att ta ett kort på honom så jag kan fundera senare, men det kan jag ju inte göra.
ARGH.
Stories from the city, stories from the sea 