((Tyvärr inte rätt omslag.))
Mmm! En riktigt härlig pusseldeckare från sent 60-tal – och min första Trenter, vare sig Stieg eller Ulla! Så var det gjort. Och det är mysrysigt, precis som med Maria Lang. Sympatiske fotografen Harry Friberg (en återkommande karaktär i båda makarnas deckare) är på rundvandring i Stockholms slott med sin gamla faster Harriet när plötsligt en man hittas mördad och intryckt i en kakelugn i Gustav III:s paradvåning.
En dam från husgerådskontoret tillkallas, Peggy, som visar sig vara den dödes före detta svärdotter. Han är italiensk konstnär som bott i Sverige i några få år och just nu arbetar med restaurering på Slottet. Men varför skulle någon vilja göra sig av med honom?
Spännande historia inom konstvärlden, men även med andra inslag som är både humoristiska och så att säga ”varma”, en av mina favoritsaker i dessa äldre deckare förutom just det där att man slipper SMS och mejl hit och dit. De får ringa i telefonkiosker och skriva brev till varandra, inte tu tal om det!
Lättläst, puttrigt, trevligt och spännande in i det sista!
Stories from the city, stories from the sea 