Ja. Bert är Bert och Bert kommer alltid att vara Bert och förmodligen aldrig sluta vara rolig. Det är ju inte lika fnissroligt som det var när man var åtta-nio år förstås, men det är ändå väldigt välskrivet för ”ungdomar”.
En anekdot: när vi gick i antingen vårterminen i tvåan eller trean läste vår fröken Berit högt för oss ur Bert-böckerna. I en av dem säger Björna ”och så hånglar vi”, vilket Berit bytte ut mot ”och så pussar vi dom” vid vilket tillfälle min förste kärlek, tillika spårvagnsrösten i Göteborg, räckte upp handen och sa ”I MIN BOK STÅR DET HÅNGLA!”.
Fruktansvärt roligt. Det är inte att undra på att han blivit komiker. Berit blev jättegenerad och försökte förklara hur hon hade resonerat… cheezus.
Lätt värt att läsa om vid tillfälle! Jag har ett par tre till däruppe, Berts bravader och Berts bekymmer, kanske någon mer. Nice!
Stories from the city, stories from the sea 