2013: 188 – Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

 

Naturligtvis sträckläste jag denna när den hade landat i brevlådan hemma hos mig igår. 

 

Fast jag lyckades faktiskt pace:a mig – läste 69 sidor på eftermiddagen och resten när jag hade gått och lagt mig. Fint så! Och på vissa ställen skrattade jag så att jag fick plocka fram kudden och stoppa ansiktet i den. 

 

Det är så jefvla roligt. Men även ömt och ödmjukt – och som alltid med världens största skopa självdistans. Vilket väl är det som gör Backman så fruktansvärt fantastiskt rolig – han erkänner sina egna fel och brister, även om han inte alltid erkänner att de ÄR fel och brister. 

 

Kan man göra annat än att rekommendera? Näpp. Och jag tycker nog att jag själv har lärt mig ett och annat om världen också 🙂