Åh, kära Katarina. Varför ska du inte vara med i På spåret? Du och Stefan är ju en stor behållning!
Min idol alla kategorier liksom.
Denna har jag läst en gång tidigare, men jag var nog trött eller något för jag kommer inte ihåg att jag uppskattade den sådär jättemycket, blev nästan lite besviken. Men det blev jag ingalunda igår kväll när jag plöjde den 🙂
Vi befinner oss på ett kryssningsfartyg som åker ifrån Santiago till Antarktis, via Eldslandet och lite andra ställen. Vi träffar Tomas och Wilma, som är på kryssningen av lite olika skäl, och Alba, en mycket berest dam i sjuttioårsåldern som har gjort ungefär allt man kan göra i livet. Nu skriver hon en bok, om oarternas uppkomst och hur människor och djur liknar varandra.
Vi träffar även elefantsälar, leopardsälar, pingviner högt och lågt och de andra passagerarna på båten. Två gifta par, ett par systrar där den yngsta är extremt hunsad av den äldsta, och ett par damer i 60-årsåldern som vill skaffa sig ett par stadgade änklingar. Och så skeppsläkaren Sven och killen bakom baren och lite annat löst folk.
Tomas och Wilma utvecklar en nära relation, men det är inte rättfram kärlek. De hamnar bredvid varandra på planet från Paris till Buenos Aires där de ska byta plan till Santiago, och utan att mena det somnar båda och vaknar kind mot kind. Det är lite av ett hatkärleksförhållande för de går rätt ofta och stör sig på varandra. Wilma har en hemlighet som hon inte vill ska komma ut… men det gör den ju förstås till slut ändå.
SÅ rolig och även rörande. Heja heja!
Stories from the city, stories from the sea 