Ja. Jag tänker då rakt inte skriva ett inlägg om var och en! Men – dessa tar ju ungefär en kvart att läsa, så jag plöjde faktiskt allihop igår (och en liten snutt ur Lotta slår till imorse.)
Så – vi kör väl!
Lotta-böckerna måste väl vara de populäraste svenska flickböckerna någonsin, inklusive Britta och Silver och hela hästköret?
Jag upphör aldrig att tycka att de är så vansinnigt bra. Och sjukt roliga. Den första kom ut redan 1958 och den sista 1991! Helt fantastiskt.
Jag har läst dessa i en salig röra tidsmässigt kan jag meddela, och inte ens i ordningen som bilderna ligger i ovan, men det spelar ingen roll. Så länge man har lite koll på Lotta behöver man absolut inte läsa dem i någon särskild ordning. Man vet rätt snabbt vilka personerna som dyker upp i många böcker är – Lottas tåliga familj, bästa kompisen Giggi, stora kärleken Paul, deckarförfattaren Farbror Urban, eldsjälen Mick Tronning, Giggis moster Kajsa som är journalist, och long-suffering klassföreståndaren Lockige Fridolf…
I första boken är Lotta 13 år, i sista skulle jag gissa i 25-årsåldern kanske. Visst växer hon upp – men visst är hon ändå väldigt otursförföljd, slarvig och glömsk. Och otroligt charmig! Fast jag tycker nog att Paul är lite mansgrisig.
I de senare böckerna kommer små inpass om rökning, mellanöl och droger också, vilket faktiskt blir lite lustigt ibland, men det är klart att tanken är god, det var väl kanske under 70-talet som det var som värst med sniffande och sånt.
Jag har nog alltid tänkt mig att böckerna utspelar sig på 60-talet, framåt 70-talet, men det stämmer inte riktigt in – i alla fall inte alltid. I Lotta i topp varnar Lottas mamma henne för att det är högertrafik i Wien, så då måste det ju vara före 1967… jaja, det har ingen betydelse. Roliga är dom i alla fall, och ytterst lämpliga ur prydhetssynpunkt, jag tror inte ens att någon går på toaletten i en enda bok och det mest erotiska är väl någon kind-mot-kind-dans med Paul… 😉
Stories from the city, stories from the sea 