…gick igenom två kassar med böcker i Hunnebo nu på morgonen, sådant som blivit kvar i Backatorp och nedpackat när pappa fick mitt gamla rum.
Detta är Duktiga Annika. Sjukt lång och enformig. Men min absoluta favorit. Pappa fick läsa den för mig typ varenda kväll när jag var typ två, och trots att han gjorde sitt bästa för att hoppa över lite här och där så hade han ingenting för det… han försökte göra det roligare för sig själv genom att göra roliga röster i alla fall. Funkade nog för oss båda skulle jag tro.
Här har vi Pelle Svanslös. Eller Pelle SANSLÖS som han hette hemma hos oss. Gissningsvis ännu ett sätt för stackars pappa att söka underhålla sig själv.
Och! För ett antal år sedan fick jag en bok av Lana med Sylvia Plaths barnsagor och tyckte så att jag kände igen den med sängdikter. Hallå eller! Hur ofta ser man Sylvia Plath i svenska åttiotalsantologier för tre år och upp?! 😉
Dessutom illustrerad av Quentin Blake! Strålande!
Stories from the city, stories from the sea 