Jag behöver ju knappast sjunga Eklund Lykulls lov längre, för det gör jag ju ganska ofta ändå 😉
Jag kan bara inte förstå att jag inte har skrivit om denna tidigare? Det känns som om jag har gjort det men jag har letat och letat och det verkar faktiskt som om jag har missat det. Hur det nu har gått till.
Hur som helst är det en av mina favoritböcker of all time.
Ann-Ida och TomTom bor i Fiskeläget tillsammans med sin mamma och styvfar. Ja, han är förstås den enda pappa de har känt, så de kallar honom pappa. Mamma Christa är barnmorska, ganska ung, vacker som en dag och så levande, beskriver Ann-Ida. Hon brukar dansa magdans på femtioårskalasen i sin gröna klänning. Pappa Gillis är mycket äldre, kantor i kyrkan, alla tanters älskling och en hustru- och barnmisshandlare.
En natt i slutet på sommarlovet kommer en präst, två poliser samt Christas bästa väninna hem till villan där syskonen suttit vakna och väntat på att föräldrarna ska komma tillbaks från en dagstripp till Göteborg. Det gör de inte. De krockade med en älg nära Torp och dog på en gång.
Vad skulle nu hända? Jo, det var ju så, fick Ann-Ida till slut ur sig, att de hade en annan pappa, typ, i Göteborg…
En historia om kärlek och sorg, förlust, svek, hat, anpassning, missbruk, syskonskap, om att få en helt ny familj när man är alldeles på gränsen att bli vuxen.
Alla ska läsa! Eller okej. Alla över 13 kanske.
Stories from the city, stories from the sea 