2013: 161 – Sommardöden av Mons Kallentoft

 

Jag visste väl att jag hade denna någonstans! Hittade den längst in på en hylla i pappas rum. Host. Som om JAG skulle gå och drälla böcker omkring mig? Det tror jag då rakt inte. 

 

Jag är ju lite sådär sist i världen med Kallentoft – men jag läste ju Den femte årstiden ganska så nyss och fick mersmak – jag gillar verkligen Malin Fors som karaktär. 

 

Denna är också hemskt spännande. En sak som är vital för handlingen räknade jag faktiskt ut jättesnabbt, men det måste ha varit meningen för det kändes rätt uppenbart. Eller så har jag så otroligt fantastisk intuition? Haha. 

 

Hur som helst, det är högsommar och skogarna runt Linköping brinner så det står härliga till. En fjortonårig flicka påträffas naken, irrandes, i stadens största park. Hon har blivit utsatt för våld, både sexuellt och rent kroppsligt, och är extremt rentvättad med Klorin. Inga droger hittas i hennes blod – men hon kommer inte ihåg någonting efter att hon cyklade hemifrån för att gå på bio. Har ingen aning om om hon ens var på bio. 

 

Något senare hittas ännu en flicka i samma ålder vid en badplats – men denna gång död och nedgrävd. 

 

Spaningsarbetet sätter igång på allvar, Malin och Zeke spanar järnet – och under tiden är Malins fjortonåriga dotter på Bali med sin pappa – Malins ex-man. Malin längtar och saknar och shottar tequila ur dricksglas. ((Detta känns inte trovärdigt – mest för att jag inte förstår varför just tequila? Är inte det betydligt dyrare än typ vanlig… sprit? Hon ska inte ha det särskilt gott ställt…)) 

 

I alla fall, en sak identifieras av vackra rättsläkaren Karin Johannison – flickorna har små blå färgstoft i underlivet. 

 

Det är rafflande, kan jag säga, och boken tog inte lång tid att läsa ut. Jag satt på nålar mest hela tiden. Men – när Malins sjätte sinne slår till blir det lite konstigt, minst sagt. En annan sak är att det blir lite ojämnt här och där då det finns de mest lyriska drömsekvenser och miljöbeskrivningar, direkt följda av riktiga råa polisarbetsskildringar. Men det funkar när man har vant sig! 

 

Det är en bra deckare. Absolut. Och jag kommer att spana efter de andra. Inbillar mig att vi har haft Midvinterblod i Backatorp vid något tillfälle men det kanske var något mamma hade lånat på jobbet.