Men jag är inte ledsen för det. Nästan tvärtom faktiskt, för det är ju sjukt mycket bättre att veta i förväg. SÅ förtjust är jag inte i att sitta redo klockan 7 och vänta på samtal i fem timmar. Särskilt inte efter sådana här knäppa nätter.
Men inatt var okej trots jättekonstiga drömmar. Jag drömmer väldigt mycket om hinderbanor och sånt för närvarande, och typ… sådana där lekland för ungar? Och inatt vaknade jag vid typ halv fyra helt övertygad om att mamma stod utanför och sa att jag var tvungen att gå upp.
Nu dricker jag några liter kaffe och sedan går jag nog och lägger mig igen. Började läsa en rätt intressant bok igår, Grundbulten. Skildring av fängelset Hall på 70-talet, som metafor för samhället, typ. Dessutom mycket om narkotikahandel- och bruk i den undre världen, så att säga.
I förordet berättar ”berättaren” om en massa fängelsetermer och jag vet inte om jag ska vara orolig över faktumet att jag känner till allihop? Haha. Nä, men jag är ju rätt intresserad av fängelser (what’s that all about?!) så det är inte så konstigt. Kan lätt roa mig med att läsa på Kriminalvårdens hemsida om jag har tråkigt.
Jaja. Jag återkommer när jag har blivit människa på riktigt igen!
Stories from the city, stories from the sea 