Nu har jag ju redan gått igenom hela grejen om Rosenbaum i tidigare inlägg (som ni säkert förstår skrivs detta på måndag kväll men jag tidsinställer så att inte allting hamnar på ett ställe) – så det ska jag inte bry mig om att göra nu.
Jaja. En allsvensk fotbollslagledare hittas ihjälsparkad i sin hustrus stall. Rosenbaum tar sig an fallet (surprise surprise) efter att Börjes frus syskon kommit till kontoret – då Börjes skyddsling Georg Hammar påminner honom så hemskt mycket om sonen Daniel som dog i lägren.
Men – vem låste in Börje i stallet till sitt öde, med svägerskans elaka häst?
Det är spännande. Visst. Men jag tycker inte att det är en av de bästa Rosenbaum-deckarna – kanske mest för att jag får nervösa sammanbrott av karaktärerna Tore och Viveka. Jag kan inte med dem, så jag blir bara asirriterad. Men jorå, det är spännande! På någon vänster ”visste” jag hur det låg till, men precis som med Maria Lang-boken häromdagen så vet jag inte riktigt hur jag kom till den slutsatsen.
Rekommenderar jag? Ja, det gör jag, för jag tycker att alla dessa deckarna är riktigt bra.
Stories from the city, stories from the sea 