När jag var kanske tretton-fjorton lånade moster S mig mina första ”vuxendeckare” – Sista Vittnet, Bländverk och Målbrott av Olov Svedelid och Leif Silbersky.
Och gud vad spännande det var! Jag har läst Målbrott massor av gånger och blir fortfarande lite kissnödig framåt slutet även om jag vet mycket väl som händer.
Men detta gäller Sista vittnet. Så I digress.
Detta är faktiskt första boken i serien om Rosenbaum, vilket jag inte hade fattat tidigare. Samuel Rosenbaum är advokat, boende i Stockholm, dit han kom med Folke Bernadottes vita bussar från koncentrationslägren i Tyskland (jag kommer inte ihåg vilket det sista var, men jag tror att det var Auschwitz), helt utan familj. Hans fru Miriam och lille son Daniel fördes till ett annat läger, hans far Levi dog i lägret där han satt tillsammans med Rosenbaum.
Nu är det såhär att jag tyckte att det var superintressant att läsa om judisk kultur! Jag visste praktiskt taget ingenting, och definitivt inte om traditioner runt Pesach, Rosh Hashanah, Yom Kippur… men jag ska nämna redan på en gång att man faktiskt blir lite småtrött på samma mönster. Rosenbaum vägrar ta ett fall, efter lite tjat tar han fallet, det nämns hela tiden att han är så gammal och sköldpaddsaktig und so weiter… tja.
I alla fall – detta är en jättespännande krimroman som utspelar sig i affärsmiljö, delvis i Sverige, delvis i Tyskland och delvis i Israel – naturligtvis speciella platser för Rosenbaum och… ja, det är lite flackigt men spännande och väl berättat. Dessutom märker man faktiskt att Silbersky har varit inblandad, för allt som har med lagen och rättegångar och så vidare att göra. Ett par av knepen som Rosenbaum använder sig av är helt fantastiskt smarta – säkerligen Silberskys verk. Svedelid är ju en mycket erkänd berättare och det är han här också.
Snabbläst, högt tempo och massor av spänning. Är glad att jag inte tog hit den ikväll när jag är ensam 🙂
Stories from the city, stories from the sea 