Whee, jag blir lika glad varje gång jag hittar en Maria Lang i bokhyllan efter att jag nu har upptäckt henne ((eller Dagmar Lange, som hon egentligen hette)).
Och lika glad blev jag av denna.
Jag har ju nämnt förut att jag gillar de där äldre deckarna ibland, riktiga pusseldeckare utan mobiltelefoner och GPS:er och grejer, och detta är definitivt en sådan. En man har bjudit in släkten på 70-årskalas – samtidigt finns några personer kvar efter en miljövårdskonferens på pensionatet. Han annonserar även ändringar i sitt testamente vilket upprör många.
Christer Wijk, Langs poliskaraktär, anländer till pensionatet med sin hustru Camilla, hovsångerskan.
En person mördas. Men vem är förövaren?
Lustigt nog fick jag en känsla av vem det handlade om – vilket var rätt ologiskt för det jag hade tänkt mig var inte alls rätt – men personen stämde. För en gångs skull, sådant brukar inte hända mig. Glömmer aldrig när jag läste mina första deckare, Rosenbaumserien av Olov Svedelid och Leif Silbersky, jag fick svår hjärtklappning framåt slutet på varenda en! Fast då var jag kanske tretton också…
I alla fall, love Lang och kommer att leta fler på loppis!
Fotnot: Hur kul är inte detta?
Stories from the city, stories from the sea 