Jag var och handlade till framtida syltmakeri i eftermiddags. Valde Coop Konsum på Avenyn eftersom jag ändå behövde gå till H&M och handla ett nytt nattlinne inför Englandsresan då det enda ordentliga nattlinne jag har nu bara krymper mer och mer och jag vill gärna ha något som åtminstone täcker rumpan… så det blev ett halvsnyggt och ett par små bomullsshorts med hålspets (som jag inte fattade kostade mer än hela nattlinnet, haha!). Och så har Doves spraydeodoranter äntligen nått våra längdgrader – bara pomegranate-versionen hittills men jag hoppas att gurka- och aloeveradoften kommer snart – och citron- och grapefruktsversionen är underbar. Och den blå också… och jag som satt imorse och tänkte att vad sjutton, jag har FYRA LdB-deodoranter på gång.
Jaja.
Jag köpte en liten hårdonut också och en till Lana med.
Anyway. När jag var klar på Konsum blev jag sjukt irriterad på en tant som tvärstannade när rulltrappan var slut, så jag gick rakt fram och hamnade inne på Kicks. Tänkte att jag kunde ju kolla efter Anatomicals-produkterna, som tydligen Kicks ska föra.
Och så kommer någon och frågar om jag har fått hjälp och jag vänder mig om och tänker herregud, det är ju Fine! Och när jag kastat ett öga på hennes namnskylt och såg Josephine så var det ju tydligt att jag hade rätt. Min gamla barndomsbästis! Vi var som ler och långhalm i många herrans år men växte ifrån varann under högstadiet och har nog inte setts på 15 år. Så himla kul! Vi pratade en bra stund, det visar sig att hon har köpt sitt föräldrahem då de har flyttat till Portugal – som ligger typ en kilometer hemifrån mina föräldrar – så förhoppningsvis kommer vi att ses mer. Hon är nog väldigt olik mig om jag får döma boken by its cover, men ändå!
Älskar sådana grejer. Det är ju inte första gången jag är därinne förstås, men jag har aldrig sett henne förut.
Åh, det vände definitivt mitt tvivelaktiga humör upp och ner!
Stories from the city, stories from the sea 