2013: 129 – Garp och hans värld av John Irving

 

Detta känns som en bok som man har hört talas om hur länge som helst. Av någon anledning har jag inte läst den. Pappa säger att den finns någonstans i Backatorp men jag vet inte att jag har sett den. Jaja. Många böcker som blivit film med kända skådisar blir ju kända till titeln för de flesta. Jag upptäckte först nu när jag gjorde lite research att det är John Irving som har skrivit Ciderhusreglerna också. Jag har inte sett filmen – men man känner onekligen till den… 

 

Någon skrev att detta är en av de bästa romanerna någonsin om mänsklighet. Och det kan jag hålla med om. Karaktärerna är delvis lätt skruvade allihop, men egentligen är ingen genomgod eller genomond… de är bara mänskliga. Även om en hel del händelser i boken inte känns superrealistiska så är de i alla fall starkt symboliska. 

 

Den kändes lång, får jag säga. Jag vet inte om det kanske mest har med faktumet att jag har varit så vansinnigt trött på kvällarna att göra, samt att det inte direkt blir att man sitter och läser koncentrerat med TV och radio och disk och prat runt omkring på kvällarna. Och visst skummade jag ett par bitar också. 

 

Det debatteras om huru Garp och hans värld är en komedi eller tragedi, och jag tror att det handlar väldigt mycket om HUR man läser. Vissa bitar är antingen superroliga eller jättehemska – det beror lite på hur man är lagd… 

 

Kort sammanfattning – Jenny Fields är sjuksköterska på ett militärsjukhus, vill ha barn, ”skaffar” sig ett barn med en hjärnskadad patient, uppfostrar Garp själv på en pojkskola där hon är skolsköterska, och på skolan blir han en prominent brottare och träffar sin blivande fru Helen, samt ett gäng andra personer som kommer att spela in i hans liv. Europaresor, barn, romaner, noveller, otrohet… tja. Det finns en massa hoptryckt på dessa 500 sidor. 

 

Jag önskar att vi hade läst denna i t.ex 20th Century American Fiction på universitetet. Jag tog mig till exempel aldrig igenom Invisible man i den kursen, de andra älskade jag (Another Country, Rabbit Run, The Sound and the Fury, Bernard Malamuds noveller och Flannery O’Connors dito) – och hade gärna sett Garp som en del i kursen. Tror att jag hade fått ut mer av den om jag hade haft en ”ordentlig” anledning att tänka lite mer. 

 

Läser om gör jag nog inte, men jag skulle kunna tänka mig att se filmen om tillfälle ges!