Har aldrig hört talas om denna förut, men som bekant gillar jag ju ungdomsböcker så när jag såg denna igår högg jag fatt i den. Kort och koncis så jag hann läsa den innan jag släckte lampan igår kväll.
Som vanligt numera handlar det om en tjej som har det jobbigt med… typ allting. Katti är 16, har blivit avstängd från skolan, festar och ställer till med besvär lite överallt. Till slut får hon en AD/HD-diagnos (vilket man kunde räkna ut med tånaglarna på typ tredje sidan) som hon vägrar acceptera… bla bla bla.
Helt okej är den, men inte fantastisk. Vissa karaktärer önskar man dock att man kände på riktigt – Kattis mamma och hennes lärare Tomas Kant, till exempel.
Någon recensent tyckte att alla tonåringar, föräldrar och pedagoger borde läsa den – tja, det skadar knappast, men jag tycker inte att den är så fantastisk som vederbörande tyckte.
Men okej. Dessutom kanske det är bra att den är såpass kort, kan hända att sådana som inte normalt läser så mycket kan tänka sig att ta sig an denna.
Stories from the city, stories from the sea 