2013: 125 – Emma och Uno – visst var det kärlek av Märta Tikkanen

 
 
Jag ska villigt erkänna att jag inte fattade att detta var en roman, utan trodde att det var Tikkanens egna biografi över sina morföräldrar. Nu är det inte så, men berättaren är Emma och Unos dotterdotter, så det skulle kunna ha varit så. 
 
Och hela romanen är lite av ett skulle kunna ha varit – Uno och Emma Stadius var riktiga personer, likaså deras barn och verksamheter, släktingar och så vidare omkring dem – men om kärlekshistorian vet vi ingenting – men den har Tikkanen tolkat. 
 
I en mycket trevlig liten roman faktiskt. Jag har läst mycket på sista tiden som utspelar sig runt förra sekelskiftet och det är ju mycket misär och hemskheter, men det är lite bättre här. Uno är folkhögskoleföreståndare när han träffar 18-åriga Emma. När hon är 26 har hon fått sex barn och de bor redan på olika håll. Uno far land och rike runt, startar folkhögskolor och arbetar på tidningar och gud vet vad – medan Emma är kvar i Finland med Unos mor och alla sina barn…
 
Som sagt, en trevlig och intressant roman. Uno Stadius är känd i Finland men inte särskilt i Sverige, så det var ju också intressant. Brunnsviks folkhögskola till exempel, som han var med och grundade, har jag hört namnet på. 
 
Slutet är jättehärligt för övrigt. Inga spoilers, men många av karaktärerna hamnar precis där de förtjänar att vara. Och sådant är ju alltid fint. 
 
Rekommenderar absolut. Ganska lättläst och snabb dessutom. 

Lämna en kommentar