Nu ska jag göra något jag aldrig gjort förut (jo, i en bokrecension i åttan av Skattkammarön förresten) och skriva om en bok som jag inte har läst ut.
Det behövs nämligen inte. Och förresten har jag kanske tjugofem sidor kvar så det är inte så dramatiskt.
Chick-lit av den där otroligt förutsägbara sorten. Man fattar redan på baksidan vad som kommer att hända i slutet.
Bokens hjältinna heter Phoebe. Det förklaras redan på första sidan att hon alltid ser perfekt ut och är perfekt i största allmänhet. Hon jobbar som senior stylist på en fin salong i Hassocks i Berkshire, är besatt av astrologi, blir lämnad vid altaret av sin fästman Ben… und so weiter.
Träffar grannen, hatar grannen, träffar en gammal tant, gillar gammal tant, lär sig romani-trollformler av henne… bla bla bla. Tanten Essie är dock en rolig karaktär.
Egentligen hade detta nog varit en ganska okej bok att läsa på gräsmattan i solskenet så att säga… men det är en sak som drev mig till v-a-n-s-i-n-n-e. En av de äldre karaktärerna, Slo, säger ”duck” till folk HELA TIDEN: På ett ställde räknade jag till NIO stycken på ett uppslag. Hade det varit West Midlands eller West Country hade jag nog köpt en fjärdedel av dem, men det blir ju bara löjeväckande. En svensk bok där ordet ”gumman” dök upp nio gånger på ett uppslag hade nog blivit ganska hårdkorrad.
En grej dock – författarinnan har lite humor för de tre kusinerna Motion heter Perpetua, Constance och Slo i förnamn. Det är riktigt roligt.
Jag kommer väl att bläddra igenom de sista sidorna antar jag, men med så lite kvar släpade jag ju inte med mig den hit som ni förstår. Vilket egentligen är synd, för vi ska åka och lämna böcker till tanterna idag eller imorgon och den kommer definitivt att lämna min lägenhet fortare än kvickt. Vilket dravel.
Stories from the city, stories from the sea 