I väntans tider

Hemma i Göteborg och har just sköljt färgen ur håret. Det är alltid den värsta stunden, att sitta och vänta på att det ska torka… det tar ju mycket längre tid än vanligt. 
 
Såg okej ut, tror jag, men det är svårt att se när det är blött. Jaja. Jag får väl sitta snällt med handduken en stund och sedan göra ett par smörgåsar och gå ut i solen och självtorka. 
 
Fatta hur roligt det vore om det ser för jevfligt ut när det har torkat helt och jag bara sitter mitt i bostadsområdet och ser ut som en bättre begagnad zebra? Hahaha. 
 
Fast – peppar peppar – har jag nästan aldrig haft några mardrömsscenarion med hemmafärgning. Har gått från rött till blont och blont till svart och svart till… kommer jag inte ihåg men antar att jag fick bleka bort det. Känns som om jag var tvungen att göra om en gång, tror att det var en röd färg som inte tog, förmodligen hade jag råkat köpa en toning som var ljusare än min ”egen” färg. 
 
Hur som helst! 
 
Jag får lov att återkomma med resultat… 

Ett infall

Jag kom på att om jag ska färga håret ikväll kan jag ju lika gärna få lite ordning på kalufsen i förväg, så jag bad mamma toppa mig. Gick på några minuter utan gråt och tandagnisslan. Skönt att ha det gjort. Det syns väl inte så mycket förstås men det känns ju lite grann. 
 
Annars blir det väl snart dags att fundera på att börja packa… vi hörs lite senare. 

2013: 106 – Sanning eller konsekvens av Annica Thor

 
Minns när denna kom ut men var väl lite för gammal för att läsa den då kanske…
 
Nu sexton år äldre ändå kändes det som rätt tid. Haha. Hittade den på loppis i eftermiddags och kan ju aldrig motstå ungdomsböcker av författare som jag vet att jag gillar. 
 
Klippte den på typ en timme, så ja, det är definitivt en lättläst bok. Men den är bra. Nora, berättaren, är en trovärdig tolvåring tycker jag. Vissa grejer kan jag inte alls identifiera mig med – till exempel var min klass ganska vild på mellanstadiet men aldrig att det förekom någon öl på festerna – det gjorde det knappast i högstadiet heller – så att ett gäng elvaåringar har disco med en massa öl känns jättekonstigt. Särskilt som boken inte är så ny egentligen, den kom ut 1997 när jag var 15, så ingen fossil direkt. 
 
Men vad vet jag! Jag förstår att Läsfrämjandet gjorde denna till en av de böcker som trycktes särskilt för att distribueras av McDonald’s, och jag hoppas att många tonåringar har läst den. 
 
Ska hålla ett öga på TV-tablåerna också för jag skulle gärna vilja se filmen. 

2013: 105 – Se, döden på dig väntar av Maria Lang

 
Ah, klassiska deckare. 
 
Detta är min andra Maria Lang, utgiven i mitten på femtiotalet. 
 
Mordgåtan utspelar sig på Drottningsholmsoperan, precis näår en ny föreställning ska börja. Världskände dirigenten Magnus har kommit för att sköta föreställningen, liksom flera välrenommerade sångare och sångerskor, inklusive Skandinaviens största primadonna, Tove, och debutanten Daga.
 
Journalisten Puck är god vän med intendenten för operan under sommaren, och blir inbjuden till ett cocktailparty i hans hem som han håller för ensemblen innan repetitionerna startar. I och med detta lär Puck känna ensemblen och spenderar mycket tid på operan. 
 
Och plötsligt sker ett brutalt mord… 
 
Väldigt Agatha Christie! Enkla mordgåtor som man faktiskt kan gissa lite på själv (till skillnad från sådana där en helt ny person plötsligt dyker upp på näst sista sidan och visar sig vara mördaren), ett begränsat persongalleri som man faktiskt kan hålla ordning på

Punktering

Okej. Jag orkar inte skriva något sammanhängande så jag punkterar lite. 
 
  • Grillade världens största flintastek till middag. Fruktansvärt god örtmarinad. 
  • Erfor sjukt sammanträffande på loppisen (se inlägget om Melodikrysset och Mistrals dotter och sedan ett ännu knäppare. Såhär: Den strålande kåsören Puck i GP ska ge ut sin bok i höst och jag tänkte på den igår eftermiddag. Sedan plockade jag upp Maria Lang-boken där huvudpersonen heter Puck. Sedan hittade jag en ungdomsbok där huvudpersonen heter Puck. Sedan fick jag syn på en barnbok om någon som heter Puck, och sedan tog jag upp en kokbok på måfå, skriven av en – Puck. Yep. Hur ofta hör man ens namnet Puck? 
  • Har bestämt mig för att försöka tona håret några nyanser ljusare. Snyggare till solbrännan tycker jag. Nu ser jag mest lite allmänt baklänges ut… så jag ska se om jag kan hitta något på hemvägen imorgon och kladda i det på kvällen. Det är åtminstone åt rätt håll, blir det katastrof kan man färga över… fast hey, varför skulle det egentligen bli katastrof, jag har liksom färgat håret själv i typ tio år. 
  • När en biverkning (ångestorsakade sömnproblem) verkar gå över kommer en ny (klumpighet). Jag tror att jag har sparkat i allt som finns i hela huset de senaste dagarna, samt typ bankat handen i grillen, höll på att välta chiffonjén mitt i natten… und so weiter. 
  • Skrattat-fast-man-inte-får när mamma klippte pappas ögonbryn i trädgården under fasligt gnäll från båda parter. 
  • Planerat lite vad jag ska hitta på med lägenheten i veckan. Tänker såhär: om vädret blir varmt kommer jag att spendera dagarna utomhus och pyssla lite hemma på kvällarna tis-ons-tors om inget mer spännande dyker upp. 
  • Angstat lite över att plötsligt vara ensam efter att ha haft sällskap i nästan två veckor, men tänker att det nog ska bli rätt skönt att få sköta sig själv också. Plus att jag ju faktiskt har en hel del kul grejer på gång i veckan. 
  • Obs. Anmäl gärna intresse för aktiviteter dagtid mån-tis-ons-tors. 
  • Funderat lite på 5-2. Jag tror att jag skulle klara det i teorin, men det är ju väldigt surt om någon middag / fika / drink plötsligt dyker upp en kväll när man redan har ätit allt man får för den dagen. Visst kan man byta dag, men det blir ändå lite knäppt? Får fundera på saken. Jag gillar tanken. Men jag får fråga Pontus först… man vet aldrig hur det är med dessa förbannade medicinerna och är det något han tjatar om så är det att jag måste äta ordentligt och äta när jag är hungrig även om klockan är tre på natten, typ. Ja, det och sova då. Äh. Det löser sig! 
  • Tappat en lins rakt ner på tangentbordet och beslutat att det är läggdags nu. 
  • Önskat mina älskade läsare godnatt. 
  • Godnatt. 
 
Ja. Ni ser själva. Godnatt.
 

Melodikrysset 29 – 2013

 
Löste veckans kryss i nattlinne ute i trädgården och gjorde inga särskilt bra anteckningar tyvärr… men jag ska försöka få ihop något i alla fall. 
 
V1: handlade om ZEBROR i Povel Ramels Köp inte en zebra. 

V4 + V8: lunka vi så småningom av Carl Michael Bellman. 
 
V6: Gissningsvis något av LEONARD Bernstein… 
 
V9: ELEFANTER tack vare Baby Elephant Walk
 
V11: Texten till Nu mår vi mycket bättre med BAO (Gelén Öholm och Tommy Körberg) är skriven av Kristina LUGN
 
V12 antar jag var KELLY Rowland. Helt oklart vad jag baserade detta på. 
 
V14: en fransk, riktigt fin, version av The WINNER takes it all. 
 
L1: ännu en gissning på Måns ZELMERLÖW. Stämde nog. 
 
L2 hjälpte mamma mig med men jag hade nog fattat till slut att det var Robert BROBERG som sjöng med barnen. 
 
L5 + L7 var Only love, ledmotiv till MISTRALS DOTTER. Som mamma kunde. Jag kan sången och hela texten men har aldrig sett serien. Gissa vilken roman som var den första jag fick syn på på loppisen? 
 
Just det ja. V10 tror vi var AMY Diamond. 
 
Och L13 var en vacker instrumental version av Jag GER dig min morgon, ni vet med Fred Åkerström? Egentligen en engelsk visa av Tom Paxton fick jag lära mig. 
 
Und so! Lite rörigt jag vet, soz.  
 

2013: 104 – Rätt åt dig! av Jane Fallon

 
Detta är ännu en sådan där halvt urflippad roman. Som är sjukt rolig och het fullständigt uppåt väggarna knäpp – men även ganska tänkvärd. 
 
Jane Fallon är gift med Ricky Gervais och har uppenbarligen också ett hälsosamt sinne för humor. 
 
Anyway. Stephanie är lyckligt gift med veterinären James och bor i London med honom och sonen Finn. 
 
Katie är massageterapeut, bor i Lincoln och bor ihop med veterinären James. 
 
Ja. Det är samma James. 
 
När sanningen kommer farm bestämmer sig de två för att han ska få vad han tål… 
 
Roligt men tänkvärt som sagt, dessutom tycker jag att det är roligt när folk blir lite galna sådär. 
 
Väldigt öppet slut, men det passade faktiskt. Och om det blir som jag tror så blir jag faktiskt glad, tro det eller ej. 
 

2013: 103 – Sandmannen av Lars Kepler

 
Så var vecka IV i bokcirkeln nästan till ända! Jag läste ut Sandmannen redan i torsdags men har inte velat skriva för mycket ännu. 
 
Och det kommer jag väl egentligen inte att göra nu heller. Men jag kan säga såpass mycket som att jag fastnade totalt på en gång, de superkorta kapitlen gör att det blir ännu svårare att lägga ner den, och ja, jag gillade den. 
 
Till slutet. Jesus vad machoöverdrivet det blev, alltihop. 
 
Men om man har ett starkt sinne för suspension of disbelief så visst, det är faktiskt en riktigt bra bok. Lite ojämn bara kanske.